Nu har jag fått ett sånt där infall igen! Okej Karin, nu är det dags att börja blogga igen. Inte för att jag hoppas för att någon ska läsa utan mer för att jag ska få igång skrivglädjen igen. Den glädje jag verkat tappa bort under ett par år nu. Jag har inte skrivit något vettigt på jag vet inte hur länge, det är verkligen som om att kraften runnit ur mig.
Det kanske inte är så konstigt egentligen, mitt liv har varit ganska turbulent under en längre period och då blir det väl så.
Jag kanske borde presentera mig, eftersom att det här är en ny blogg. Jag tar alltid för givet att folk redan vet allt om en, innan jag förklarat. Så här kommer lite om mig!
Jag heter Karin Maria Kristina Zimmerman och är 20 år. Jag kommer från en liten by i Norrlands inland som heter Ljungaverk, men drog därifrån så snabbt jag började gymnasiet. Inte för att jag inte gillar Ljungaverk, jag tycker det är supermysigt, det var väl mer för att jag är klar med det. Jag började bli rastlös och tokig på att livet bara var samma, så därför började jag gymnasiet i Sundsvall. Började med att hänga på pipeline rätt mycket, var lite sådär stereotypiskt poppig och gick på konserter med Little Marbles och Magnus Ekelund. Åkte mycket utomlands med skolan och familjen. Jag är en person som har svårt att stanna kvar på ett ställe för länge och det är därför jag verkligen älskar att resa. Då får jag ju uppleva nya saker hela tiden.
Jag gick samhälle internationell på gymnasiet av ungefär den anledningen, att få resa och att lära mig förstå andra kulturer bättre, det var väldigt bra men ibland under gymnasietiden så undrade jag om jag inte borde gått estet eftersom att jag älskar att sjunga och stå på scen. Nu i efterhand tackar jag min mamma för att hon övertalade mig att vara kvar på samhälle eftersom att jag lärde mig så otroligt mycket. Musiken hade jag vid sidan om ändå tillsammans med min syster Edit. Vi spelar tillsammans i duon systerdyster, det är otroligt roligt när vi väl får det att fungera, då är det det bästa som finns!
Jag måste också nämna att en av de sakerna som är ganska framträdande i mig är att jag är väldigt spontan och impulsiv, jag hade ju tänkt gå språk i Göteborg efter gymnasiet men istället hamnade i Kramfors på en musikalutbildning. Först trodde jag att jag var knäpp när jag tackade ja till den, trodde inte jag skulle platsa in. Jag som aldrig dansat eller spelat teater seriöst förut. Det skulle ju också betyda att jag skulle behöva bo ifrån min dåvarande pojkvän Alex vilket inte var tanken i första hand. Men jag tackade ändå ja och bestämde mig för att jag skulle genomföra det här året och det är väl kanske det bästa jag gjort och nu är jag så knäpp att jag tänker fortsätta inom yrket.
Fem små roliga/underliga saker om mig kan jag ju också nämna:'
- Jag är helt galen i katter, verkligen besatt. Kan titta på kattklipp i flera timmar.
- När jag är på höga höjder tex. höga torn så måste jag typ krypa för om jag ställer mig upp får jag så stark känsla av att jag måste hoppa att jag tror jag ska göra det.
- Jag kan inte klappa händer i baktakt. Oskar, min pojkvän säger att jag är helt bedrövlig. Tack säger jag.
- Jag älskar BluesBrothers filmen och skulle säga att det är den bästa musikalen jag vet.
- Jag pratar med mig själv när jag spelar fia med knuff, schack och patiens.
- Är en supernörd, älskar Harry Potter, Sherlock, Star Wars. Ja you name it!
I den här bloggen antar jag att jag kommer skriva om vardagliga saker men också hur det är att vara impulsiv, hur det är att leva med någon med depression, hur det är att själv må dåligt och hur det går för mig att nå mitt mål att bli skådespelerska eller musikalartist!
Hoppas några hittar hit, puss!
Karin
